Farmor <3

Sessan vaknade tidigt idag, på tok för tidigt för att ha varit uppe klockan halv 2 för mat.. Humf! Ibland händer det och oftast när man är som tröttast ;)
Men vi skulle ju ändå upp, men precis när vi somnat om ringde givetvis telefonen och det var bara att ta sig upp!
Körde ner och hälsa på farmor, och en sak säger jag.. ALDRIG MER SKA JAG KÖRA SJÄLV I MALMÖ, iaf inte med en hungrig bebis som sällskap. Som tur var hon bara kinkig en stund, hon märkte väl paniken från mig när jag var förtvivlad över att jag inte hittade och sen för alla människor och bilar överallt!
Va hos farmor några timmar, tragga med en av mina kusiner som jag inte träffat på evigheter, prata med farmor när hon var vaken och såg till så hon fick gulla med Klara när hon ville och sen prata jag mycket med farfar.

Detta är något av det jobbigaste jag varit med om, jag vet utvägen och det är bara en tidsfråga om när vägen tar slut. Vill inte tänka på det, men idag var nog den sista gången jag fick hålla om min älskade farmor, prata med henne och se hennes glädje för mitt lilla barn.
Kanske ses vi fler gånger men antagligen inte på samma vis ändå.. men just nu känns hoppet inte stort och det gör så ont i mig.

Tårarna bara rinner ner från mina kinder och jag begriper inte hur jag ska kunna finna ro och sova, min fina sambo och dotter sover sedan en stund tillbaka. Ligger och lyssnar på deras andetag och försöker intala mig om att jag klarar detta.







<3