Gjorde ont att veta att du inte finns, och att jag inte hade möjlighet att gå på din begravning. Det gör ont.
Men precis som allting annat så hade jag behövt klona mig, vara på mer än ett ställe mer än en gång. Sjukt, och ibland undrar jag när jag ska ta mitt eget mående före andras, för just nu känns det som allt kan hänga på en skör tråd och ett misstag sen brister allt, för det har det gjort innan och jag orkar inte det.
Att behöva tänka på att om man gör fel så blir allt kaos, det är inte lätt för verkens mig eller någon annan utan superkrafter.
Se mig bara för den jag är och att jag gör mitt bästa.
För övrigt har jag den bästa pojkvännen i världen och det finns inte ord för vad han betyder för mig :)
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar