Genom tiderna har många passerat i livet, vänner som kommit och gått.
Jag har förlorat en del, de har kommit tillbaka och sen gått igen. Utan anledning eller med anledning.
Men jag ser det mer som att man var omogen, konflikter uppstod och man tog den lätta vägen ur allt. Sen finns det en del människor som kanske inte har samma synpunkt om det, men det är min synpunkt i alla fall. Är man 15-16år så tror man att man vet allt, men vet man egentligen något vettigt? Jag tror man försöker mer än vad man kan lyckas med.
Det finns vissa personer som har satt spår föralltid i mitt liv, eller rättarsagt. Alla har väl satt spår mer eller mindre. Men de som man verkligen känner att tiden isär har gjort att relationen nu kan byggas upp och att den är på en helt annan nivå.
Vi har gått genom mycket, som syskonkärlek, tingsrätt, bråk, skatt, nyårsdans och massa annat. Både positiva och negativa saker. Men vet ni att ni har en stor plats inom mig, trots allt? Mina fina vänner.
Puss på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar