Min föräldrar är väldigt betydelsefulla för mig och det bör nämnas! :)
För att börja med någon av dem så börjar jag med min mamma. Hon heter Helen, och hon föddes 5 februari 1971. Vilket innebär att min söta lilla mamma fyller 40år om mindre än en månad. Hon är helt klart den bästa människan i mitt liv, den människan jag kan prata med allt om. Verkligen allt. Har jag några funderingar, problem eller bara är allmänt snackesjuk så är det mamma jag ringer. Det hon inte har svar på finns inga svar, heter det inte så? ;) Hon är uppväxten i Malmö men övergav storstaden för att hon ansåg att kärleken var intressantare.
Hon är 3 barns mamma, jobbar i en klädaffär här i Hässleholm (www.karlbjer.se) där det verkligen strålar om henne och man ser att hon trivs med det hon gör. Min mamma är en av mina bästa vänner, hon betyder fruktansvärt mycket för mig och utan henne hade jag inte klarat mig många gånger. På senare tid har vi fått en väldigt nära relation, även om vi haft det tidigare med. Men den är starkare än någonsin nu.
För att fortsätta med den andra viktiga personen i mitt liv, min pappa. Han kom inte in i mitt liv föräns jag var 8år. Och nu tänker ni, hur kan han då vara hennes pappa?
Jo så här är det, jag har en biologisk pappa som enligt mig inte brydde sig om mig tillräckligt när jag var mindre, ännu mindre nu för att vara uppriktig. Men det hör inte hit. Så då när mamma träffade Thony så kände jag direkt att det var något speciellt med honom. Och ganska direkt så fråga jag ifall jag fick kalla honom pappa, vilket han inte hade något emot!
Min pappa han heter då Thony och han med 8års försprång på mamma är född den 6 april 1963 och fyller då i år 48år. Han är uppvuxen i Hässleholms kommun och just nu är han säljare på ett företag som säljer betong och dylikt, Weber. Och ni som läst min blogg innan vet även att han just nu kämpar mot sin cancer som han fick reda på att han hade någon gång under förra året.
Min mamma och pappa gifte sig 2005, jag kan ha helt fel nu. Men jag tyckte nog att de firade 5år den förste oktober 2010. Det var en enkel ceremoni i stadshuset med endast två vittnen, jag och så såklart mamma och pappa. Jag anser att kärleken som de under alla år har ut speglat gör att man tror på kärlek!
Min familj är det allra viktigaste för mig, utan de vet jag inte vad jag skulle göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar