Man ska leva sin dag som om den vore den sista..

Det spelar nog ingen roll hur många gånger jag ser den, jag blir alltid lika berörd och känner tårarna rinna längs kinderna. Jag kan se den om och om igen och ändå bli lika berörd.
A walk to remember, jag bara älskar den filmen! 


Jag har tänkt på en sak, tänk egentligen så kort livet är. Det kan i stort sätt sluta vilken dag som helst, hur som helst. Vi kan få reda på att vi har någon obotlig sjukdom som kan leda till döden, vi kan få reda på att någon i vår närhet har drabbats. Mycket går att bota, men inte allt.
En person kan må dåligt, vilja ta sitt liv. Utan att andra människor märker av det. Det är oftast de människor man minst anar som tar sitt liv, de som inte skryter och pressar andra med det. Men även de som berättar om det kan gå pass långt, men oftast är det bara ett rop på hjälp, ett rop på att man inte längre vet hur man ska handskas med problemen själv.

Något man inte kan förutse är en olycka, en trafikolycka eller liknande. Man kan verkligen inte ens föreställa sig hur det ska sluta, inte ens förbreda sig. Det är sjukt, personligen tycker jag det känns som man hellre förlorar någon som dör i någon sjukdom än någon som omkommer i en trafikolycka. Givetvis är inget av dem något man överhuvudtaget vill, men det känns som man kan förbreda sig på att personen ska lämna nära och kära bakom sig och fortsätta någon annanstans, där de kan vaka och skydda sina nära och kära.

Nej nu får det var nog med såna här tråkigheter. Kändes som detta inlägget blev deppigt. Men jag insåg att jag saknar pappa något fruktansvärt och jag hoppas innerligt att operationen har lyckats och att han slipper sin cancer.

Min pappa har fått mig att skratta när jag behövt det som mest, han har torkat mina tårar, kramat ig och sagt att allt kommer bli bra. Han har sett mig både misslyckas och lyckas med saker här i livet, han har gjort mig stark men också drivit mig till vansinne många gånger här i livet. Men det sägs att vi har fått våra pappor för att vi ska ha en vän i livet, min pappa är min vän och jag älskar han. Han betyder något fruktansvärt för mig och just nu är han fruktansvärt saknad med.♥
Han är en av många anledningar till min hemlängtan!

Ge mig ett juluppehåll, en vistelse i skåne. NU!


Puss♥