Godmorgon bloggen!

Godmorgon och godmorgon.
Vet inte riktigt vad jag ska kalla de. Lina skulle iallafall hoppa in i duschen snart så det borde ju betyda att morgonen iallafall närmar sig med stormsteg. Om tre timmar ska vi iallafall ha föreläsning och jag hoppas bannemej att den är bra för annars kommer jag somna. Ingen sömn inatt. Det är ju bra, eller inte?!
aja.
Satt och tänkte en del och skrev ihop ett litet inlägg om en kille jag träffade på Aktuten härromdagen. han fick mig att sakna en person som står mig väldigt nära.
Så jag säger bara en sak, håll i era nära och kära. Ni vet aldrig om de blir drabbade av någon hemsk sjukdom.




För någon dag sen så uppsökte jag akuten på grund av mina utslag. Lina och Erika följde med dit och när vi hade suttit ett tag så gick de iväg för att flytta bilen, då blev jag lämnad själv klart.
Lite läskigt sådär.
Men där var en kille, typ i 25års ålder som började prata med mig. Fråga varför jag var där och hur länge jag hade väntat. Besvarade hans frågor och frågade vad han gjorde där. Han berätta vilka symtom han hade och sen att han sökt på det på google och att det bara hade kommit upp "cancer, cancer, cancer och åter cancer" vad han än hade sökt på.
Man såg skräcken i hans ögon, men jag försökte säga att det behövde ju inte vara det värsta bara för att. Men det är ju lätt för mig att säga.. Som inte ens var i närheten av såna prover.
Jag trodde att min väntetid skulle bli sjukt lång eftersom jag trodde ju givetvis att han skulle komma in tidigare än vad jag skulle göra. Men det gjorde han inte, och jag fick en otrolig ångest för att jag inte sa hejdå till han när jag gick in till läkaren. jag höll tummarna för att han skulle sitta kvar i väntrummet för att jag verkligen ville säga hejdå och hoppades på att allt skulle lösa sig. Men samtidigt hoppades jag för hans skull att han verkligen itne skulle sitta kvar där ute.
Men det gjorde han, på samma plats och samma tomma blick.
Jag fick iallafall säga hejdå och önskade honom lycka till och att han skulle ta hand om sig. Han verkade uppskatta det.
Ett litet hej kan ibland räcka.
Det är för många människor som drabbas, män som kvinnor. unga som gamla.
det är orättvist och jag hatar det.
Cancer är något av det värsta jag vet, det är inget man kan förebygga i den bemärkelsen.
Får du det får man de även om man gör alla de sakerna som det står att man ska undvika..


Fan, fel människor drabbas.
--


Jag älskar dig pappa!