Känslor från vänskapen med dig, du var min bästa vän. Som en bror för mig.
Allt var så bra, och det var alltid vi. Det var inte du och jag. Det var vi.
Alla visste att det var så, och var vi inte undrade folk om vi var ovänner, det är egentligen väldigt märkligt att det kan bli så. Men det var verkligen så. Men du var som en i familjen, du bodde hos oss ibland, du var alltid där. Det var liksom inte bara en kompis som sov över, nej du var något speciellt för hela familjen, en av oss.
Jag kommer aldrig glömma "vår tid" aldrig någonsin. Jag kommer heller aldrig glömma dagarna innan tingsrätten. Och framförallt inte dagen i tingsrätten. Fy vad rädd jag var. Dels för att du hade tagit ditt dina kompisar och dels för att sitta i samma rum som dig, som min bästa kompis som hade förändrats.
det första jag sa där inne till dig var " lägg av Kim. Det är dina grannar, fan inte dina brödrar" Det var för att jag inte palla att dem skulle sitta och psyka mig, för det hade dem gjort. Något annat var om smsen, du nekade till de. Men jag ställde dig mot väggen. Jag såg sorgen i dina ögon, jag såg att det var inte du som hade gjort det. Du var en annan människa, du hade förändrats.
Allt du gick genom under vår vänskap, sen att vänskapen inte blev något mer. Jag vet inte riktigt om det var det det handlade om eller om det var att du inte accepterade Daniel. Men något hände och allt blev fel.
Jag kan se det som både positivt och negativt, för du fick hjälp för problem som du aldrig annars hade fått hjälp med, jag kunde inte hjälpa dig så på något sätt var jag tvungen att slå till. Jag gjorde kankse fel, men i stunden kändes det bra och jag kände att jag hjälpte dig.
Det negativa är också att vi antagligen aldrig kommer få tillbaka den kontaken vi hade, vi hade en sjukt bra kontakt och jag saknar den. Det kan jag inte förneka. Jag saknar kvällarna på stan med dig, skratten, gråten. Allt! Men det postiva jag ser med är att vi kanske behövde hitta nya vägar i livet, och sen mötas på vägen där. För det är det vi gjort nu, vi har börjat prata igen.
På en nivå som vi båda klarar av, vi har andra vänner och både du och jag har förhållande.
Vår vänskap kan nu läggas på en helt annan nivå och jag tror det är bra för den.
fast att vi har gått genom så mycket, och haft ett stort hopp där vi inte ens pratade med varandra så tror jag att på något sätt kommer bli annolrunda denna gången. Något bra av de.
För jag vill ha dig i mitt liv, som min vän igen :)
Du är bra Kim, och du vet om de.
Även om det inte är lillasyster och storebror mot världen längre, så finns vänskapen ändå kvar långtlångt inne. Det försvinner inte bara sådär.
Tack för att jag fick lära känna dig och för att allt gammalt ligger bakom oss.
:)
Avslutar detta inlägget som är tillägnat Kim Svensson med dessa två gamla bilder på oss :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar